Sveriges historia – från vikingar till kungar

Sveriges historia går långt tillbaka i tiden och berättar om ett land som har genomgått många förändringar. Landet har varit hemvist åt vikingar, kungar och drottningar och har idag ett mycket modernt samhälle. Historien börjar på den tiden då de första människorna bosatte sig i Sverige och fortsätter fram till nutid.

Under de tidiga århundradena av vikingatiden var Sverige en del av det som kallades Norden eller Skandinavien. Detta område bestod av Norge, Danmark, Island, Finland och Sverige. Vikinger var krigare, handelsmän och seglare som reste runt i hela Europa under 800-talet till 1100-talet. De svenska vikingarna lade grunden för det svenska riket när de erövrade andra stater runtomkring sig.

I slutet av 1200-talet hade Sverige blivit ett mycket makabert rike med flera olika provinser. Provinserna skilde sig från varandra beroende på hur deras befolkning levde och vilket slags regering de hade. Under denna tid hölls det första Riksdagen i Vadstena 1294, en plats som sedan dess har betytt mycket för politiken i Sverige. På 1300-talet tog Albrekt av Mecklenburg över tronen från Birger Jarls son Valdemar och blev landets förste kung under den nya dynastin – Mecklenburgarna. Han införde flera reformer inom administrationen och skapade även Statushandboken – en samling lagar som gav allmogen (vanliga folket) mer makt gentemot aristokratin (adeln).

Punder 1400-och 1500-talen expanderade Sverige sin territorium stort sett unisont i alla riktningar; norrut mot Finland, sydostut mot Polen/Litauens omfattande terrritorium (inklusive Ingermanland), vestvart over til Norge etter Kalmarunionens oppløsning 1523(og herved inkorporering af Ösel 1561 , Gotland 1645 , Bohuslæn 1658 ) . Svenskarnas expansion fortsatte in pÃ¥ 1600-tallet dÃ¥ man tog Österrike ifrÃ¥n Tyskland under 30 Years War . Vid den här tiden introducerades Protestantismen Reformationen) av Martin Luther 1517 , vilken snabbt sprids igenom Europa via tryckpressarna Johannes Gutenberg uppfunnit 1450 . Reformationsideologin tar emot godtagande bland allmogen men inte lika bland adeln; Konflikterna mellan adel & præstegille leder till Bourgeoisrevolutionernes opstandelse mod Adelstrukturerne firstly in Denmark & Sweden followed by France England . Dessa social revolutioner resulterade allting annat end ”blodbad”, tvært imod: Medborgarrätten : Rettigheder for alle indbyggerne af et Land regardless of Stand class introduced as an attempt to diffuses the social tensions that lead up to revolutions; Konsekvensen this is a large reduction in Adelstrukturernes political power which clears the way for Moderniseringsprocessens we see throughout Europe from this point on & into the Industrial Revolution period whereupon Socialdemokratiet (”Workers’ Parties”) are formed as counterbalance too the new found power of Industriherrerne during 1800’s

Vikingatiden – från 793 till 1066

Vikingatiden var en period i europeisk historia som sträckte sig från 793 till 1066. Under denna tid utförde vikingar (varav många kom från Danmark, Norge och Sverige) flera olika raids och invaderade England, Irland, Skottland, Wales, Frankrike, Spanien, Italien och andra länder i Europa. Dessa attacker ledde ofta till att nya områden underkastades vikingarnas herravälde eller blev del av deras handelsrutter. I början av 1000-talet hade vikingar etablerat två stora riken i England (Jorvik och Danelagen) samt ett i Skandinavien (Norvegr).

Medeltiden – en tid av kungar och riddare

Medeltiden var en tid av stora kungar och riddare. De kämpade ofta mot varandra i stora strider och fälttågen. De byggde magnifika slott och herrgårdar. Medeltiden var en tid av mörker och mystik, men också en tid av skönhet och romantik. Många sagor och legendar utspelades under medeltiden. Kungar som Arthur, Karl den store, Richard Löwenherz och Erik Bloodaxe levde sina liv på denna tidsperiods arena. Riddarna red fram på sina hästar med svärdet högt i luften, klirrande rustningar skyddade dem från fiendens anfall. På de stora herrgårdarna bodde adeln, de rika familjerna som hade mycket makt över folket. Folket bestod oftast av bönderna som arbetade på adelns marker eller handlade med deras produkter.”

Kalmarunionen – ett försök att skapa en gemensam nordisk stat

Kalmarunionen bildades 1397 och var ett försök av de nordiska länderna att skapa en gemensam stat. Unionen innebar att Danmark, Norge och Sverige slogs ihop under en gemensam monark. Syftet med unionen var dels att stärka den militära styrkan i Norden, dels att motverka de konflikter som ofta uppstod mellan länderna. Unionen höll dock inte länge, och redan 1434 bröt Sverige sig ur. Norge fick då sin egen kung igen, men fortsatte ändå att tillhöra Kalmarunionen tills den upplöstes 1523. Ett av problemen med unionen var de olika språken och kulturerna i de olika länderna, något som gjorde det svårt att skapa en gemensam identitet.

Vasatiden – Sveriges storhetstid under Gustaf Vasa

Vasatiden inleddes med Gustaf Vasa’s intåg i Stockholm 1523 och avslutades med Karl X Gustavs död 1660. Under denna tid skedde en snabb politisk, ekonomisk och militär utveckling i Sverige. Landet blev en stormakt på kort tid, och under Vasatiden fick Sverige sin första konstitutionella regering samt självständighet från Kalmarunionen. I början av 1600-talet var Sverige den tredje största europeiska makten efter Spanien och Polen-Litauen. På militärt område hade man under de nordiska seven years’ war blivit den dominerande makten i Baltikum, och landets handelsvägar sträckte sig från Norge till Moskva. Politiken under Gustaf Vasas son Erik XIV (1560–68) präglades dock av inre splittringar, vilket ledde till att polska trupper återigen tog sig in i Baltikum och besegrade det svenska armén vid Poltava 1709. Detta markerade slutet på Sveriges roll som europeisk supermakt.

Stormaktstiden och 1700-talet – en tid av krig och inbördeskrig

Stormaktstiden innebar en tid av konflikter och krig, både mellan olika länder och inom länderna själva. Konflikterna var ofta religiöst motiverade, eftersom de flesta europeiska länder hade olika religioner. Det fanns också ett stort maktgap mellan de olika monarkierna, vilket gjorde att de mindre länderna ofta blev attackerade av de större. Inbördeskrig var inte heller ovanliga, framför allt i England, där det pågick två stora inbördeskrig under 1600-talet. Stormaktstiden slutade dock inte med krigen, utan fortsatte in på 1800-talet.