Rätten till ett privatliv vs offentlighetens intresse – hur ska vi göra med den nya teknologin?

Inom ramen för en demokratisk och open society finns det olika intressen som ofta kolliderar. Ett av dessa är individens rätt till ett privatliv och offentlighetens intresse i att ha tillgång till information. Med den nya teknologin har dessa intressen blivit än mer komplexa, eftersom tekniken gör det möjligt för allt fler aktörer att samla in, lagra och analysera stora mängder data. Detta kan leda till att individers privatliv hotas, medan offentligheten samtidigt kan dra nytta av teknikens möjligheter att bättre förstå hur samhället fungerar.

Det finns inget entydigt svar på frågan om hur vi ska hantera den nya teknologin, men det är viktigt att vi diskuterar frågan på ett transparent och demokratiskt sätt. Vi behöver ta ställning till vilka intressen som ska prioriteras i olika situationer, och var gränserna går mellan dem. Detta är dock lättare sagt än gjort, eftersom det finns massor av olika aspekter av frågan som alla är svåra att generalisera. Men genom att fortsätta diskutera frågan på ett seriöst sätt kan vi gradvis utveckla en gemensam uppfattning om hur vi ska hantera de nya teknologierna på ett ethiskt försvarbart sätt.

Rätten till ett privatliv vs offentlighetens intresse – vad säger lagen?

I Sverige har vi en lag som reglerar hur mycket information om oss som privatpersoner som får offentliggöras. Denna lag kallas Personuppgiftslagen (1998:204). Lagen innehåller bestämmelser om bland annat vilka uppgifter som är personuppgifter, vem som får behandla personuppgifter och under vilka villkor detta kan ske. Enligt lagen har alla människor rätt till ett privatliv och därför ska offentligheten endast ha tillgång till de personuppgifter som är nödvändiga för att fullfölja ett specifikt ärende. Detta innebär att det inte finns någon allmän plikt för privatpersoner att lämna ut sina personuppgifter, utan den enskilde måste samtycka till detta. I vissa fall kan dock offentligheten ha rätt att ta del av personliga uppgifter trots att den enskilde inte samtycker till detta. Detta gäller t ex i brottsbeklagande, social trygghet och i vissa medicinska situationer. Om en myndighet eller organisation behandlar personuppgifter på ett otillbörligt sätt bryter de mot Personuppgiftslagen och den enskilde berörda kan begära ersättning för skada genom domstol.

Rätten till ett privatliv vs offentlighetens intresse – vad säger forskningen?

Det finns ingen enhetlig forskning om huruvida offentlighetens intresse överväger eller inte rätten till ett privatliv. Dock verkar det som att allmänhetens intresse vinner mer och mer mark i jämförelse med enskilda personers rättigheter, särskilt när det gäller digitala medier. En undersökning från 2014 visade att endast 8% av de tillfrågade ansåg att deras privata uppgifter på internet var trygga, och ytterligare 12% trodde inte att det fanns något svar på frågan. Detta innebär att 80% antingen litar lite på (39%) eller inte alls litar (41%) på internet när det gäller deras privata information. I en annan undersökning från 2013 konstaterades det dock att 71% av internautterna i Sverige trots allt skulle acceptera förlorandet av viss integritet i utbyte mot en tryggare och mer effektiv online-upplevelse – exempelvis genom bildrecognitionsteknik som kan leda till snabbare och smidigare inloggningar samt betalningar. Denna research tyder därför på en komplicerad bild: å ena sidan verkar allmänhetens instinkt vara motvilligheten mot förluster av integritet, men å andra sidan har vi blivit mycket mindre lojala mot idén om ”privatlivets helgd” sedan Internet introducerades i vardagen.

Rätten till ett privatliv vs offentlighetens intresse – hur påverkar teknologin oss?

Teknologin har alltid haft en stark påverkan på vår privatliv och offentlighet. Medan tekniken blir mer avancerad och tillgänglig, kommer dessa två områden närmare varandra. Detta kan leda till konflikter mellan rätten till ett privatliv och offentlighetens intresse för information. På den ena sidan, finns det argument för att offentligheten har rätt att veta hur deras medborgare lever sina liv, särskilt när det gäller frågor som berör allmänna angelägenheter. På den andra sidan, finns det argument för att varje individs privatliv är viktig och ska skyddas från intrång. Det är uppenbart att teknologin har gjort det lättare för makthavare att spana in på befolkningen, men det är mindre klart hur mycket av denna ökade offentliga insyn är positivt eller negativt. I slutet av dagen, makthavare behöver balansera dessa intressen mot varandra och se till att använda tekniken på ett sunt sätt som respekterar borgarnas grundläggande rättigheter.

Rätten till ett privatliv vs offentlighetens intresse – hur ser det ut i andra länder?

I Sverige har alla människor rätt till ett privatliv. Detta innebär att man inte ska behöva uppge mer information om sig själv än vad som är nödvändigt och att man ska kunna bestämma hur mycket av sig själv man vill dela med sig av. Offentligheten har inte alltid respekt för detta, och det finns flera exempel på situationer då personer har blivit utsatta för olaglig datainsamling eller andra former av invasivt beteende från offentliga aktörer. I andra länder ser det dock ofta annorlunda ut. På många håll i världen finns det inget skydd för den enskilda individens rätt till privatliv och dessutom är offentlighetens intresse ofta starkare än den enskildes rätt till integritet. Detta kan leda till att makthavare missbrukar sin position genom att snoka i folks privata affärer, samla in information om deras politiska åsikter eller diskriminerar dem på grund av deras etnicitet eller religion.

Rätten till ett privatliv vs offentlighetens intresse – hur gör vi med den nya teknologin?

Med all den nya teknologin som finns idag, frågar många sig hur vi ska göra med rätten till ett privatliv och offentlighetens intresse. Jag tycker att det är viktigt för oss att hitta en balans mellan dessa två saker. Det är inte alltid lätt, men jag tror att det är möjligt.

Offentlighetens intresse av informationen som samlas in ökar i takt med utvecklingen av tekniken. Detta innebär också att kravet på personuppgiftsbehandlare blir större för att behandla informationen på ett säkert sätt. På samma gång har vi som individer allt större krav på integritet och sekretess när det gäller viss information om oss, vilket kan vara svårt att uppnå i en allt mer digitaliserad värld. Jag tror dock att det går att hitta en bra balans mellan dessa två intressen genom att se till att informationen som samlas in behandlas på ett transparent och ansvarsfullt sätt, med respekt för den enskilde individens rätt till privatliv.