Napoleonkrigen i Norden 1808–09 – Svenskarna mot Frankrike
Napoleonkrigen i Norden 1808–09 – Svenskarna mot Frankrike är en konflikt som utspelade sig i Skandinavien under första delen av den franska kejsardömetstiden. Kriget inleddes med Norges annektering av Danmark-Norge och slutade med svenskarnas seger vid Poltava samt därefter följande fred mellan Sverige och Ryssland. Under kriget stod Svenska armén mot Frankrikes, Storbritanniens, Danmarks-Norges och Preussen arméer.
Kriget började i Finland
Kriget började i Finland den 8 november 1939, när Sovjetunionen anföll landet. Det finländska folket hade förberedt sig på en konflikt med Sovjetunionen i åratal och de väl beväpnade och utrustade finländska soldaterna gjorde ett mycket starkt motstånd mot de ryska trupperna. Kriget varade i cirka tre månader och slutade den 13 mars 1940, då Finland tvingades att underteckna ett fredsavtal med Sovjetunionen. Finländarna hade kämpat bravur under hela kriget, men till slut tvingades de ge upp mot det övermäktiga sovjetiska anfallet.
Svenskarna fick stora framgångar i Norge
Svenskarna fick stora framgångar i Norge. De tog emot de norska soldatene på ett vänligt sätt och gav dem mat och dryck. Svenskarna hade med sig mycket bra utrustning och var väl rustade för strid. De norska soldaterna hade ingen chans mot dem och snart kapitulerade de.
Napoleonkrigen i Sverige
Napoleonkrigen i Sverige började den 25 juni 1808, dagen efter Napoleon Bonapartes krossande seger mot de allierade styrkorna vid slaget vid Wagram. Kriget var en del av Napoleons försök att skapa en maktbalans i Europa som gynnade Frankrike. På grund av Storbritanniens neutralitet hade Napoleon behov av ett nytt allianspartner och valde därför att anfalla Ryssland, som han ansåg var det största hotet mot hans intressen. Ryssland hade tidigare ingått i samma allians som Storbritannien och Österrike (the Third Coalition), men lämnade snabbt den pågrund av de svåra strider man fick utkämpa mot Napoleon i Polen.
Sverige hade under senare år haft problem med sina gränsländer, Norge och Danmark-Norge, och hade dessutom blivit indraget i krig mellan Russland och England under Konungarikets korståg (1804-1805). I februari 1808 inledde man förhandlingar med England om militärt bistånd, men detta ledde ingenstans. Detta var dock inte helt oväntat; sedan slutet av 1700-talet hade Sverige legat i franskfeodalismens skugga och man visste att England inte ville riskera sin egna position genom att ta parti för Sverige. Samtidigt fruktade man en napoleonisk invasion via Norge, eftersom det ryktades om att Napoleon planerade att använda Norge som springplank till Skandinavien – vilket skulle ha gett honom kontroll över Östersjön. Mot bakgrund av dessa omständigheter tog Gustav IV Adolf hand om situationen på egen hand: han beslutade sig för att invadera Norge innan Napoleon hann göra det själv, med hopp om att på så vis undvika ytterligare inblandning franskfeodalismen i skandinavisk politik.
Danmark och Norge under kriget
Danmark och Norge hade under kriget en mycket nära relation, även om de inte alltid var på samma sida i politiken. Danmark hade ett starkare ekonomiskt stöd från USA, medan Norge fick mer hjälp från Storbritannien. Det ledde dock till att båda länderna arbetade tillsammans för att bevara den fria världen mot Nazityskland. De deltog också i D-Day landningen på Normandie stranden i Frankrike 1944, som var en av de viktigaste militära operationerna under andra världskriget.
Slutet på kriget
Slutet på kriget är ett mycket lyckligt tillfälle för alla inblandade. Alla som har kämpat och lider under krigets fasor kan äntligen andas ut och se fram emot en framtid i fred. Krig ger inte bara fysisk smärta och lidande, utan även psykiskt. Många soldater och civilt folk drabbas av posttraumatisk stress efter att ha sett och upplevt saker som ingen människa borde behöva gå igenom. När kriget väl är slut finns det dock hopp om en bättre framtid. Slutet på kriget betyder inte bara frihet från vidare strider, utan även frihet från rädsla, skam och skuldkänslor. Många ser fram emot att lasta av sig all denna mentala bördan och inleda ett nytt liv i fredens tecken.