Loading...
Krönikor

Maktperspektiv och normkritiskt tänk

I den svenska debatten så finns en idé om att äpplen och päron är samma sak. Med det menar jag att man tror att man får äppelmust ur båda två om man pressar dem. Så är det inte. Visst kan man göra cider på bägge, och visst ger de båda härlig juice, men det är inte samma frukt, och vi kan inte presentera dem med samma namn. Vi kan inte prata om dem som om de vore samma sak. Detta är kanske inte det bästa exemplet för att illustrera vad jag menar, men jag ska göra ett bättre försök till att förklara.
Vi börjar med en ”god” handling. Om du ger en peng till en rik person på gatan så finns det en ganska stor sannolikhet att denna person kommer att känna sig besvärad av situationen. Gör du detsamma med en fattig person som tigger så finns en stor sannolikhet att så inte blir fallet. Det finns en norm och en maktposition inblandad. Det är samma gest, men olika mottagare av den. Min gest är inte det som styr mottagandet, utan det är den mottagande personens ”verklighet”. Med ”verklighet” så menar jag den norm och maktposition som den rör sig i. Som utsatt kan det vara livsnödvändigt att ta emot pengen, som rik kan du bli förnärmad eftersom du kanske läser av att någon anser dig behöva pengen, eller med andra ord att du skulle vara fattig. Din privilegierade position, din maktposition, ifrågasätts.

Situationen kan kompliceras om vi istället väljer att göra något elakt. Om vi nu istället skulle välja att ta en peng från båda dessa personerna så skulle detta inte heller vara samma sak. Om vi tar en peng från den rika personen så kommer högst sannolikt konsekvenserna för denna personen vara att de kanske måste gå till bankomaten för att hämta ut mer pengar för att ta sig hem eller äta. Gör vi detsamma mot den fattiga personen så kan det betyda att den personen inte äter idag. Äpplen och päron.
Detta gäller även språk. Att säga jävla blatte till vit person har inte samma effekt eller betyder inte ens samma sak som när man säger det till en icke-vit person. Där är det även viktigt vem som säger det. Om jag är vit och säger det, ja då förstår ni själva vad det rör sig om. Är jag icke-vit och säger det till en annan icke-vit, då kan det finnas stora nyanser i vad det kommer betyda. Viktigt är även om jag känner personen, vad vi har för relation, vem mer som hör det, och varför och hur jag säger det. Viktigt är alltså kontext, eller de olika relationerna och rummen man befinner sig i, och deras historik. Det kanske tydligaste exemplet på detta är n-ordet och historiken och kontexten som det bär med sig. Det kan inte ryckas loss från dessa. Samma sak gäller kritik av olika fenomen.

I debatten, samtalet, och manifestationerna som nu pågår kring terroristattentatet i Paris så är det som många gånger i den svenska debatten, vilket vi sett i försvaret av olika rasistiska uttryck: man tror att äpplen och päron är samma sak. Detta leder automatiskt till tanken att religiöst våld är något unikt för islam. En blick ut världen och bak i historien visar oss dock att detta på mer än ett sätt är ett övergrepp, däribland så kallad revisionism, som har politiska konsekvenser.
Låt er inte luras av snacket om att äpplen och päron är samma sak, för ni vet säkert från egen erfarenhet, precis som jag, att till och med ett så litet ord som ”hej” kan leda till ett en iskall blick från en rik person och istället ett leende från en fattig person.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *