Loading...
Krönikor

Låt mina systrar vara!

10702103_10152761568663491_1814726207658584120_n10672189_10152761568688491_3901367346207359079_n10616681_10152761569033491_7066656714517510379_n

 

Kvinnan på pendeln reste sig när min syster satte sig ner

Detta är ett argt brev till damen som reste sig upp från sittplats på pendeln när min syster satte sig ner bredvid henne. Detta är ett slags brev till människor om är så himla duktiga på att få andra att känna sig mindre.

På torsdagskvällen den 26 mars tog min storasyster pendeln hem. Hon satte sig ner på bland såna dära sexplatser ni vet, där det finns gott om utrymme.  Där satt redan en kvinna och en tjej. Efter att min syster satt sig ner reste sig plötsligt kvinnan och gick sin väg. Hon satte sig sedan bara några rader bort från sin förra plats, nu mittemot min syster. Det är något med kvinnans flin som tycks ha bränt in en permanent bild i min systers ögonhinna. För när hon återberättar denna del för mig kollar hon inte mig i ögon utan det är som om hon fortfarande känner att kvinnan tittar ner på henne. Både min syster och tjejen tyckte i alla fall  det hela var udda och de tittade frågande på varandra efter svar men fann inga. Detta eftersom det inte fanns någon vettig förklaring till den vardagsrasism min syster nyss blivit utsatt för. Hon vet det, jag vet det, de flesta vet detta men ändå fortsätter detta att hända.

 

-” Jag var chockad, visste inte att det skulle göra så ont att bli kränkt ” säger min syster.

 

Så i hela 10-15 minuter satt min syster där, hon tänkte länge på vad hon kunde ha gjort för fel eller sagt  men jag tror att hon djupt inom sig insåg att det hela handlande om hur hon såg ut och inte vad hon hade gjort. Kanske var det slöjan hon bar som gav den äldre damen kvävningar så illa att hon var tvungen att byta plats eller så var det kanske den hudfärg jag och min syster delar? Vem vet? Väljer rasister vad de ska hata oss i någon rangordning nu för tiden? Min syster utsättes väl för rasism och Islamofobi i ett svept under tågresan från Älvsjö till Jordbro.

Hon tog i alla fall ett djupt andetag när hon kommit till Trångsund, ni vet ett sånt där man tar när man måste konfrontera någon som precis kränkt ditt människovärde. Min syster minns inte riktigt vad hon sa när hon skällde ut kvinnan vilket inte är konstigt när man blir upprörd men hon sa i alla fall åt damen att hon var pinsam. Att hon var äcklig. Att det var fel.

Kvinnan gjorde då vad vilken rasse som helst skulle gjort. Hon började sjasa bort min syster och sa ”gå iväg” i tron att det hela inte skulle bli en ännu större scen. Som om det hon precis gjort inte var kränkande nog så försökte hon sjasa bort min syster som om hon vore en hund, ett djur, en sak utan vilja som skulle lyda henne.

 

– ” Hände det här precis mig?!”

 

Så tänkte min syster på vägen hem, så tänker de flesta som får ta denna sortens bullshit dag in och dag ut. Pricken över i:et är väl ändå att denna rasse gick av i Jordbro. I Jordbro, våra områden, vår ort, vårt hem.  Där familjer med olika utseenden, maträtter, språk och kulturer bor…

 

Min 5 åriga lilla syster fick inte vara med och leka för att hon är brun

 

Det är så typiskt att mina småsyskon ska gå igenom exakt samma upplevelser som jag har stampat  mig igenom. Och ja det är för att de är svarta på denna front. För när min 5 åriga lilla syster kommer hem från dagis och säger att hon inte får vara med och leka för att hon är brun kan jag inte hålla om min lilla syster och säga att  allt kommer bli bra. Hon vet det inte än men det blir bara värre med tiden. Det här är en av första gångerna hon blivit kategoriserad, utmålad, märkt och gets en identitet hon själv inte varit med och skapat.

 

– ”Du får inte leka med oss för du är brun” så sa en liten flicka till Awa på hennes dagis.

 

Hur förklarar jag för Awa att detta bara är en början? Att det inte är hennes fel men att de ändå kommer fortsätta skambelägga henne och peka ut henne. Att dem vissa regniga dagar kommer frysa ut henne och använda hennes svarta hudfärg som skäl.  Jag vill säga åt Awa att hon kan leka själv på skolgården men jag vet hur ensamt det kan vara när alla andra leker rutan och man inte får vara med.

Det finns en ytligare fråga jag som kretsar i mitt huvud när Awa tittar på oss vuxna i familjen som försöker bearbeta information hon nyss gett oss. Hur säger jag åt hennes lärare att detta är oacceptabelt utan att de stirrar blankt på mig och tänker för sig själva att det nu bara är en arg svart kvinna som vill göra sig hörd.

För Jag vet hur det hela kommer att utspelar sig. Det börjar med att Awa inte får vara med och leka med dem, sen får hon inte alls vara med dem och till sist får hon inte vara, vara sig själv, bara vara. Jag vet detta eftersom jag själv hört och gått igenom samma djävulskap i yngre åldrar och äldre.

Så jag tänker inte ljuga för Awa och säga att allt kommer bli bra när de säger att de inte tänker leka med henne för att hon är brun. Jag tänker själv leka med henne, vi ska ha så kul att de alla kommer be och böna att få vara med och då ska jag tala om för Awa att hon ska låta de leka med oss. För vi är så mycket bättre. Jag vill att hon ska vara tusen gånger bättre.  

 

 

 

 

 

One comment
  1. olga

    Asså det du har skrivit är jätte fint, människor som du som vågar säga och ser vad som händer i världen kommer skit långt i sitt liv, du e skit stark. Jag är inte själv svensk och jag har gått och varit ensam oavsett om jag hade samma hudfärg som de andra , de bara ogillade mig för att jag var en grek o nog inte lika bra som de, skaffade jag vänner rättade de mig hela tiden, fick många gånger hat för att jag inte såg ut som alla andra och igår sa någon något rasistiskt till min kompis o jag sa emot men ingen lärare gjorde något och det är för att de själva tänker som de barnen som trycker ner folk. Jag vill bara säga att du kommer så himla långt i ditt liv för att du e stark o tänker jätte moget.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *