Loading...
Tidsskriften DĪN

Från Kurdistan till Sapmi

Text och foto: Sarah Hansen Karaduman

[dropcap]I[/dropcap] många av världens länder döljer sig en ibland blodig berättelse om hur makten fördelats till majoritetsbefolkningen med minoriteters eller ursprungsfolks lidande som pris. Tyvärr är detta något som inte bara tillhör det förflutna, än idag blir minoriteter och ursprungsfolk förtryckta och fråntagna sin mark och sina rättigheter över hela världen.

Även i Sverige kan detta ses i hur den svenska staten hanterat samers rättigheter, dels i förhållande till gruvdriften och den samiska renskötseln. Situationen för kurder i Turkiet är också det ett av många liknande exempel. Där har den turkiska staten de senaste månaderna gripit och dödat tusentals kurder i en kampanj den hävdar enbart handlar om att bekämpa PKK och YPG, två kurdiska guerillagrupper som nu kämpar mot ISIS, och som av den turkiska staten buntats ihop och terrorstämplats, där andra länder vägrat göra detsamma. Turkiets president, Recep Tayyip Erdoğan, har varit drivande i kampanjen mot kurderna. Pågrund av säkerhetsskäl för kurder i Turkiet så får de kurdiska intervjupersonerna i artikeln förbli anonyma.

Hasankeyf – en hotad kulturskatt

I sydöstra Turkiet mellan floderna Eufrat och Tigris, där Bibeln beskriver att paradiset en gång låg, finns en antik stad som vilar utmed de höga bergen och Tigris vilda vatten. Där finns över 2000 grottor uthuggna ur berget 100 meter ovanför floden. Staden heter Hasankeyf, och ligger i den turkiska delen av Kurdistan. I årtusenden var Hasankeyf en viktig handelsplats eftersom staden ligger precis bredvid floden Tigris, en handelsled av stor betydelse ända fram till 1900-talet. De första skrifterna som beskriver staden är från 1800 f.Kr, men staden har varit bebodd i omkring 12000 år, enligt National Geographic. Hasankeyf har länge varit en eftertraktad plats som erövrats otaliga gånger av olika folkslag, och har så tillhört många olika civilisationer, såsom den mongoliska, den persiska, den arabiska, den ottomanska och nu den kurdiska. Nästan varenda större civilisation i regionen har lämnat sitt avtryck på denna vackra stad. Nu hotas den av förstörelse.

Parallellt med sin kampanj mot kurderna så har Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan satt igång byggandet av Ilısudammen vid Hasankeyf. Dammbygget kommer innebära att den kulturhistoriska staden delvis eller helt förstörs. Vi har vant oss att läsa och se tv-inslag där ISIS spränger kulturskatter i luften, och förfasas över detta, men nu när det istället är den turkiska staten som ska förstöra en kulturskatt, så lyser det mediala uppbådet även i Sverige med sin frånvaro. Förmodligen ser president Erdogan både ekonomiska och politiska vinster i att förstöra denna betydelsefulla stad. Samtidigt som han förmedlar ett maktbudskap till kurderna, så kan den turkiska staten tjäna pengar.

– Anledningar till bygget av dammen sägs vara att den ska producera elektricitet och att den ska användas inom jordbruk. Men av den energi som produceras i Kebandammen och i Elazig och Atatürkdammarna som ligger mellan städerna Adiyaman och Urfa används endast tjugo procent av energin av den lokala befolkningen, resten går till västra Turkiet. Så det är en stor sannolikhet att denna damm också uppstått för att föda eller tillgodose västra Turkiet med det mesta av den energin som kommer att produceras ur Hasankeyf-dammen./Kvinna i 50årsåldern

Genom att bygga den stora Ilısudammen förstör man inte bara en historiskt värdefull stad, man tvångsförflyttar också över 25,000 av de människor som har sina liv i det närliggande området, enligt Dicle Tuba Kılıç, kampanjsamordnare för Hasankeyfkampanjen hos Turkiets Naturstiftelse.

– Trots att miljöorganisationer överklagade beslutet om byggande av en damm i Hasankeyf så beslutade högsta domstolen i Turkiet att byggandet av dammen ändå skulle ske./ Man i 45årsåldern

Amnesty press menar också att över 300 kulturskatter kommer att hamna under vatten. Logiken tycks vara att värdet som en damm kan producera i 50 år (vilket är den tid dammen kommer kunna producera elektricitet, enligt National Geographic) är större än både det värde denna kulturhistoriska stad har för mänskligheten, och den försörjningsmöjlighet som staden även innebär för den till större delen kurdiska befolkningen i området.

– Lokalbefolkningen och affärslivet kommer att påverkas hårt av detta eftersom turismen som blivit bättre på senare år nu kommer att försvinna. Det hade blivit en social aktivitet för befolkningen runtomkring i Kurdistan att komma till Hasankeyf, grupp resor brukade anordnas dit. Det var en av de första platserna på listan över vad man ska se i den Turkiska delen av Kurdistan. / Kvinna i 50årsåldern

Den gamla romerska akvedukten och nya bron, sett från staden Hasankeyf.

Image002_3A

Överblick av en liten del av den gamla staden Hasankeyf med floden Tigris i bakgrunden.

Image009_10A

Den demokratiska processen verkar även den ha varit frånvarande.

– Det finns inga tecken eller bevis på att det har frågat lokalbefolkningen innan ett beslut om dammbygget togs. Det kanske kan finnas något papper gömt någonstans där den lokala regerande myndigheten har enats om bygget. Men vem vet. /Kvinna i 50årsåldern

En ytterligare problematisk effekt av dammbygget, är dess inverkan på flödet av vatten till Irak och Syrien, där vattenbrist nu råder till följd av torka, vilket många menar kan få allvarliga konsekvenser för dessa länders befolkning, enligt brittiska The Guardian.

Sápmi och gruvdriften

Men det är inte bara i länder med tveksamma betyg i mänskliga rättigheter, någonstans där långt borta, som denna moderna kolonialism pågått och pågår. Sverige, som på alla människorättslistor får bra betyg har länge utnyttjat och utnyttjar fortfarande sina minoriteter. Det finns paralleller till den turkiska statens agerande mot kurderna i svenska statens behandling av samerna och den mark de brukar för sin renskötsel. Den svenska behandlingen av det samiska folket har länge varit driven av ekonomi, och en vägran att erkänna dess rätt som urfolk, vilket nu bland annat kan ses i hur staten ännu inte ratificerat ILO 169, en konvention som skyddar urfolks rättigheter, vilken legat på bordet sedan 1989.

De samer som har renskötsel tillåts inte längre använda sina marker när gruvor ska anläggas där de tidigare bedrivit renskötsel. Företagen som bygger dessa gruvor behöver inte heller ta hänsyn till urbefolkningen ur vare sig ekonomisk eller ekologisk synvinkel, då det inte ställs några krav på dem, exempelvis att återställa marken, eftersom detta sägs vara i princip omöjligt att göra. Något som bland andra artikel 4 och artikel 7 i ILO 169 direkt berör, vilket kanske förklarar den svenska statens vägran att ratificera konventionen. Det ser i brist på bättre ord ut som modern kolonialism, där ett urfolks rättigheter till den mark de bor på ignoreras.

För att få en bättre förståelse för den inverkan som gruvdriften kan ha, så kan det nämnas att hela stadskärnan i Kiruna ska flyttas tre kilometer, som en konsekvens av gruvdriften, då marken den står på nu har börjat spricka. Gruvdriften innebär också att otroligt vacker natur förstörs. Kvar efter gruvorna blir ett månlandskap där sjöar och floder omdirigerats – ett landskap där ingen längre känner igen sig.

Hårdare tag mot kurderna i Turkiet

Genom Turkiets president Recep Tayyip Erdoğans politik har kurderna nu blivit fråntagna ännu mer rättigheter, bland annat genom hårda utegångsförbud i de kurdiska delarna av Turkiet. I Hasankeyf blir de fråntagna rätten att behålla en historiskt värdefull stad, de blir fråntagna sina hem, och samtidigt förnedras kurder i sitt eget land, bara för att de tillhör en minoritet som alltid strävat efter rätten att få utöva sina egna traditioner, exempelvis att prata sitt eget språk. I Erdoğans nyårstal presenterade han stolt att 3100 “militanta” kurder dödats under 2015. Bland de “militanta” kurderna återfanns, enligt Arbetarbladet, bland andra en tre månaders bebis, och en trebarns mamma som blev bombad när hon åt frukost. Amnesty International fastslog i en rapport den 21 januari i år att de turkiska säkerhetsstyrkorna även riskerar livet på 200,000 civila genom att de förhindrar att de får sjukvård, och dömde ut agerandet som kollektiv bestraffning.

Erdogan har blivit allt hårdare i sitt agerande mot kurderna, speciellt sedan olika kurdiska gerillagrupper förenat sina trupper mot den gemensamma fienden, terrorgruppen ISIS, i bland annat de angränsande syriska delarna av Kurdistan. Däri finns kanske en rädsla för att dessa guerillagrupper ska fortsätta sina gemensamma mål om ett självständigt och enat Kurdistan, och efter ISIS rikta in sig mot Turkiet.

Ett medskyldigt Europa

Dessvärre har EU nu gemensamt enats om att det lättaste sättet att få flyktingströmmarna till Europa att sina är att ge Turkiet tre miljarder euro. Tanken är då att flyktingarna ska stanna i Turkiet och inte försöka ta sig längre upp i Europa. EU-kommissionen vill alltså nu att Sverige betalar ut 700 miljoner av skattebetalarnas pengar till Turkiet – ett land som Amnesty starkt kritiserar för dess omänskliga metoder mot kurderna, och vars dammbygge även angriper en kulturskatt som tillhör hela mänskligheten.

De förbehåll kring mänskliga rättigheter som funnits gällande den svenska vapenhandeln med Saudiarabien verkar inte gälla här. Att Turkiet är en krigförande part tycks inte heller vara ett problem. Det kan förstås var konstigt att jämföra vapenhandel med bistånd, men Sverige handlar även vapen med Turkiet. Vilka krav som ställts på Turkiet gällande mänskliga rättigheter i samband med att dessa pengar skickas verkar oklart.

Det finns onekligen paralleller i hur Sverige och Turkiet behandlat och behandlar sina minoriteter och urfolk, åtminstone i ett ekonomiskt perspektiv. Det är ett mönster där staten ser en vinning i att exploatera minoriteters mark, en praktik där det tycks nästan helt accepterat att knuffa undan och ignorera minoriteters och urfolks rättigheter. En politik som svenska skattebetalare nu i bägge fallen dessvärre hjälper till att finansiera.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *